Vi härjar som vinnande hjältar!

Hej på er!

Nu har i alla fall jag varit här i en vecka (och lite till). Vi åkte nattåg från Hamburg till Freiburg och vaknade upp någonstans i Tyskland för att fira Hannes 26-årsdag. Han fick sång och lite presenter, ja till och med frukost på sängen!
När vi kom fram tog vi en taxi med alla våra väskor till Kandelstrasse som är vårt nya hem.

Vi bor i ett hus som ägs av en kvinna vid namn Phyllis. Hon bor i hyreshuset bredvid. Vårt hus är väldigt mysigt, lite som en sommarstuga med sovloft. Jag kan gå dubbelvikt där uppe, det kan dock inte Hannes. Vi har fin utsikt mot trädgården som rymmer allt möjligt grönt och fint; blommor, träd och buskar. Det doftar gott! Där brukar det också springa omkring en svart hund som är fasligt trevligt. Jag har inte fått kläm på hans namn än (låter som Schtepler eller nåt annat übertyskt), men vi kallar honom för Vovvas och det funkar bra.Första dagen blev det rundvandring på stan, premiärbad i badkaret och grillning i trädgården.

När vi skulle äta knackade grannen Sarah på. När hon fick höra att Hannes fyllde år hämtade hon Maybritt som bor i samma lägenhet som henne, plus Maybritts pojkvän Chris. De hade precis bakat och gav Hannes en peruansk kaka med ett ljus i som födelsedagspresent, Chris kommer från Peru. Vi åt middag tillsammans och hade väldigt trevligt.

Dagen efter skulle Hannes göra experiment med Igor på skolan. Därför gick han dit vid 11.00 och kom inte hem förrän klockan 11.00 dagen därpå, det frestar på att vara fysiker.
När jag var ensam hemma bjöd Sarah in mig till sig, hon hade några klasskompisar hos sig så det slutade med att vi drack en massa gott vin och sen hamnade på en Lindy hop-klubb och kom inte hem förrän tidig morgon. Oops =)

I fredags var vi på fest hos grannarna och träffade massa trevligt folk. Hannes tog med sig Mattias från Göteborg som jobbar i samma hus som honom häri Freiburg. Allt var väldigt skoj med improviserad upptempo-blues på gitarr och god mat. Senare på kvällen gick vi ut allesammans.
Hannes och jag orkade knappt gå hem sen på natten, vi var så trötta i benen. Vi riktigt hasade fram. När vi kom fram till vår port insåg vi att vi inte hade dörrnycklarna med oss. Det är hyfsat säkert att skippa låsa dörren till vår stuga eftersom vi bor på en bakgård med två låsta dörrar och ett hus som man måste komma igenom innan man ens är framme vid vår ytterdörr. Vi fick helt enkelt ta oss över muren som angränsar till vår trädgård vilket medförde att åtminstone jag fick en mindre fallskada (som är överstökad nu). I efterhand minns vi att vi dansade (!) till 2 Unlimiteds låt No limit på K.T.S. Väldigt mycket -91!!

Våra grannar är otroligt vänliga och sympatiska människor som bjuder in oss så fort något händer, och mer än gärna hjälper oss med allt som man inte ens visste att man kunde behöva göra. Sarah har till och med sökt ett jobb åt mig i sitt namn!
De känner också trevliga människor som redan bjudit med oss på klubbar och konserter som de har arrangerat.
Jag har denna vecka lyckats registrera mig som boende i Tyskland och skrivit in mig på en kurs: Tyska-för-invandrare!
Bara de två sakerna har tagit mycket av min tid. Jag är nu bundis med Herr Vattes på Ausländerbehöre, jag har nog besökt honom varann dag pga byråkratiskt krångel.
Det är ganska märkligt att de som ska hjälpa EU-medborgare med pappersarbete inte kan ett enda ord engelska!
När jag skulle skriva in mig på IOR (skolan som har TFI-kursen) så frågade kvinna som tog emot mig om Sverige var ett EU-land och om jag hade ett giltligt visum för att vara i landet och allt annat konstigt. Nu verkar allt vara under kontroll i all fall. Papperet som gör det möjligt för mig att gå integrationskursen (som är billig) heter Freizügigkeitsbescheinigung. Testa att säga det ordet fort tre gånger!

Jag trivs väldigt bra här men jag har inte riktigt kunna släppa jobbet än.

Tschüss! / Malle